Biografi

ernstprofil1.

Ernst Billgren föddes 1957 i Stockholm och växte upp i Farsta. Efter ett antal år i förberedande konstskolor antogs han 1982 till Valands konsthögskola i Göteborg. Ernst Billgrens egensinniga stil blev uppmärksammad redan under studenttiden.

”Jag blev känd som en rebell helt enkelt för att jag vägrade att revoltera. Jag ville inte acceptera att konst måste se ut på ett visst sätt och ha en viss betydelse; sjuttiotalets krav på politiska ställningstagande inom konst var fortfarande helt dominerande på konstskolorna och det var inget som roade mig. Men helt opolitisk har jag aldrig varit, men jag har intresserat mig mer för hur politik ser ut, snarare än vad det representerar.”

Billgren hämtade motiv från konsthistorien och målade djur, landskap och mytologiska motiv inträngda i miljöer från det svenska folkhemmet och från slott. Det tyska arvet från sin mors sida gick att skönja i vissa av hans verk.

”Jag kom från en lång rad av män som stupat i krig, och även om jag själv var uppvuxen i Sverige så var jag bekant med det nordtyska landskap där min mor kom ifrån. Det väldiga krigsarvet som låg som en grå film över landskapet motades bort av små grälla inramade planscher med natur- och djurmotiv inne i husen, allt var så färgglatt och djuren jätteglada. Det var som bilder av ett Shangri-La som inte finns. Folk som hade upplevt fruktansvärda krig och fattigdom valde att ha sådana motiv på sina väggar.

När jag målade liknande verk blev folk osäkra och jag fick ofta frågan om det var konst på riktigt. Folk visste inte om jag var ironisk, men det har jag aldrig varit i mitt konst. Ironi är avståndstagande, jag har inte haft ett behov av att ta avstånd från den sortens konst. Humor har jag haft i mitt uttryck, ja, i humor finns en närhet till det man tycker om. Jag blev väckt en gång efter en utställning av en kritiker som ringde mitt i natten och skrek att jag höll på att förstöra konsten. Så viktigt var det att ta avstånd till konsthistorien, och kanske framför allt, till det som ”gemen man” tyckte om. Det kunde jag inte förstå. Varför var det automatiskt dålig konst, eller inte ens konst, bara för att liknande motiv hängde i vanliga hem? Det förstår jag fortfarande inte. Mitt intresse kring konst, vad det består av, hade jag haft sedan barnåldern, men på Valand fick jag tid att på allvar grubbla och arbeta med problemet.”

Ernst Billgren var engagerad i skollivet och blev elevrådsordförande, var drivande i att starta skolans galleri ”Rotor” och drygade ut studentlånet med att anordna svartklubb för konsteleverna om nätterna. Parallellt med studierna ställde han ut på flera svenska gallerier. Efter examen från Valand år 1987 stannade han kvar vid skolan för att undervisa och räknar idag flera av Sveriges mest namnkunniga konstnärer som sina elever från tiden.

Under nittiotalet ställde Ernst Billgren ut över hela världen, blev ledamot i Kungliga Konstakademien och blev ett i Sverige välkänt namn även utanför konstkretsarna. ”Jag har alltid haft någon form av folkbildningsidé.” Den gav upphov till en rad projekt utanför de gängse konstkretsarna; filmer, teater, böcker, scenografi för Kungliga Operan och inte minst det mediaprojekt som gjorde honom till den i pressen mest omskrivna personen under ett kvartal 1996.

”Som konstnär gör man något, ett verk, och sedan är man helt i händerna hos tyckarna. Man har inget alls att säga till om längre. Jag drog igång ett projekt och anlitade en pressman som tidigare arbetat i musikkretsar. I konstvärlden var det ett helt okänt koncept, men idag använder många konstmuseer och -institutioner pressmän för att strategiskt arbeta mot ett medvetet mål.

Jag hade i många års tid suttit i mängder av nämnder och jurys och varit delaktig i att välja ut vilka som skulle få stipendier, få visas, skickas utomlands och så vidare. Frågan är vem som egentligen bestämmer, vilket är en integritetsfråga. Jag bestämde eftersom jag tyckte att jag hade den bästa smaken, men varför var det ingen som stoppade mig? Vad fanns det för motröst? Jag fick själv bli den som stoppade mig. Projektet ledde till att jag skrev boken ”Kommittén som blev teveserien ”AK3” på SVT.”

Publiciteten bidrog till att Ernst Billgren slog besöksrekord med sina utställningar i Helsingfors år 1996 och på Liljevalchs konsthall i Stockholm år 2000.

År 2006 anordnades utställningen ”Tjyvar” på Galleri Lars Bohman i Stockholm, en av Billgrens mest ikoniska utställningar. ”Jag blev varse att folk hade en så klar bild av hur en Ernst Billgrenmålning såg ut. De kunde beskriva dem in i minsta detalj. Detta trots att mina verk sett extremt olika ut genom åren. Med ”Tjyvar” gjorde jag därför en utställning med måningar som tydligen såg ut exakt som Ernst Billgrensmålningar ser ut, jag försökte göra så likt som möjligt. Det blev en dundersuccé som i princip sålde slut redan innan vernissagen.”

Tre år senare, år 2009, visades utställningen ”Vår tanks på 80-talet” på samma galleri. ”Det var nästan en museial utställning med verk från åttiotalet och ett tiotal nya verk målade i åttiotalsstil. Det var intressant för mig att återvända till det måleriet. Det gav influenser som ledde fram till utställningen ”Abstrakt” år 2012 som av en kritiker beskrevs som av ”Ernst Billgren i fritt fall”. Vad det betyder har jag ingen aning om.”

Ernst Billgren försöker att undvika att själv beskriva sitt konstnärskap.

”Jag gör det jag ska och vissa saker fungerar medan andra inte gör det. Något år gör man en film som kostar någon miljon men som aldrig visas, så är det ju alltid. Jag har velat nå utanför de egna leden och överbrygga det glapp som uppstod mellan konstnären och publiken i och med modernismen och som kvarstår. Förr i tiden talade konstnären och folket samma språk; titta på kyrkokonsten, alla som klev in i en kyrka, hur obildade de än må vara, visste vad konstnären talade om i sina bilder. Modernismen strävade efter att göra konsten åtkomlig bara för en inom konst utbildad elit, och lade stor vikt vid att konstnären skulle uttrycka sig själv.

Jag vill ta ett rejält grepp om den modernistiska konstnärsrollen som står kvar på en vind i Paris och plågar fram sina verk och ge honom regi. Vad händer med konsten om konstnären inte längre låter sig styras av sig själv? Vad är regisserad konst? Det är vad jag vill undersöka härnäst.”

Ernst Billgren huserar sedan 2013 i den ateljé på Södermalm i Stockholm som Anders Zorn lät bygga och arbetar på att återställa våningen till dess ursprungsskick.